Amnesti; när ett fel blir rätt

Som de allra flesta känner till så har migrationsminister Barbro Holmberg lagt ett förslag om hårdare asyllagsstiftning. Om detta är som ett resultat av främlingsfientliga vindar inom vår nation eller om det är objektiva (om än felaktiga slutsatser) är svårt att avgöra. Men en del av förslagen känns mer som den folkpartiska kravmaskinen än som socialdemokratisk idépolitik. Ett av förslagen innebär att den flykting som inte medverkar till att styrka sin identitet och som avvisas bör förbjudas att resa in i Sverige igen - och få så kallat återreseförbud. Detta är vansinne, och ställer helt orimliga krav på nyanlända flyktingar.

Vet Barbro Holmberg och regeringen ens varför människor väljer att fly från sina hem? Alla flyktingar kommer inte från en bakgrund där man har möjlighet att ta med sig korrekta handlingar. I många situationer har man inte möjlighet att få ut dessa från myndigheterna i sitt hemland. Av olika anledningar - som etnisk förföljelse, könsförtryck eller sin sexuella läggning - kan man vara offer för en statligt sanktionerad förföljelse. Det är då bland annat myndigheterna man flyr ifrån. Dessa stater kommer inte att lämna ut korrekta handlingar. Men även flyktingar som flyr undan krig drabbas. I länder som har drabbats av krig kan folkbokföring och liknande handlingar vara förstörda – ja det är till och med troligt.

Att man med dessa fakta i ryggen kan kräva att alla flyktingar ska kunna styrka sin identitet framstår som inte bara illa förankrat i verkligheten, utan hårdhjärtat. Med de regler som fastställs i Fort Europas grundbult - Schengenavtalet - innebär dessutom ett återreseförbud till Sverige att de asylsökande inte heller kommer att kunna återvända eller söka asyl i något annat EU-land. Att på detta sätt verka för att stänga Sveriges gränser för människor där vår hjälp kan vara det som avgör liv eller död, är hemskt och oacceptabelt.

För oss socialister handlar den här frågan om humanism och solidaritet. Vi måste ta ansvar för varje människa på flykt undan förföljelse som inte kan återvända till sitt hemland och därför söker en framtid i Sverige. Detta handlar om viktiga solidariska ställningstaganden som vi måste ha råd med om vi ska kunna kalla oss medmänniskor.

Mot detta står regeringens och Barbro Holmbergs praktik. Det är omöjligt som sosse att ställa sig bakom den förda och föreslagna migrationspolitiken. Hur, med vår människosyn och ideologi, skulle vi tysta kunna ställa oss bakom vårt parti i dessa frågor?

Jag kämpade länge emot amnestiförslaget, men systemfel går inte alltid att bemöta korrekt. Lagen är felaktigt skriven, och människor far illa. Det är ett av de beslut jag lagt ner som allra mest tid på att tänka igenom, innan jag ändrade mig. Jag hade riktigt svårt att bestämma mig för jag har invändningar gentemot ospecifika undantag från lagar och regler. Det tog emot för att jag är för individuell rättsäkerhet. Men ibland går det så långt att byråkratin och principerna någonstans måste ge vika för solidaritet och verklighet.

Där befinner jag mig idag. Det var inte lätt, men känns nu som ett helt korrekt beslut. Därför uppmanar jag alla att demonstrera den 10:e september för flyktingamnestikampanjen. www.flyktingamnesti.nu

Vi ses där!

Jag läser: Amnesti; när ett fel blir rättTwittra om detta!