Regeringens ekonomiska politik: katastrofal och anti-feministisk

Regeringens ekonomiska politik är djupt oansvarig och leder till katastrofer för personal och brukare hos våra kommuner och landsting i Sverige. Det är ofattbart många jobb som nu är hotade inom den offentliga sektorn.

Trots att många röster har höjts om det snart akuta behovet av extra medel så gör regeringen ingenting. Kommande massuppsägningar, försämringar av välfärden och en riskerad fördjupning av lågkonjunktur rör inte högerregeringen i ryggen.


För lite över en månad sedan föreslog den rödgröna oppositionen att 10 miljarder extra ska skjutas till för offentlig välfärd. Man påpekade också hur det är extra utsatta människor som drabbas först: de i behov av välfärden och de med osäkra anställningar. Det slår dessutom hårdare mot kvinnor än mot män, vilket är värt att tänka på medan regeringen öser pengar över en föråldrad och manligt dominerad bilindustri.

"Samtidigt har nu de "tysta varslen" börjat verkställas runt om i kommuner och landsting. Det handlar om tusentals visstidsanställda inom vård och omsorg som har osäkra anställningar som löper ut. De försvinner utan att varslas och utan att det ens syns i statistiken. Många av dem saknar a-kassa och kommer att hamna rakt in i försörjningsstöd. Detta innebär färre anställda i vården, längre köer och sämre vård. Den ekonomiska krisen blir också en mänsklig kris för alla de som är beroende av vård.

När landsting och kommuner tvingas till nedskärningar i de offentliga välfärdstjänsterna slår det särskilt hårt mot kvinnor. Som offentligt anställda får de ta konsekvenserna i form av sämre löneutrymme, minskad bemanning, risk för uppsägning och arbetslöshet."

Min egen fackförbundstidning Kommunalarbetaren konstaterade helt riktigt i december: här hjälper inte regeringens manspaket

Som läsare av detta inlägg så hoppas jag att man inte tror att detta är oppositionell propaganda mot regeringen, att arbetarrörelsen överdriver och ljuger för att skada Fredrik Reinfeldt. Låt mig vara helt ärlig: jag hade önskat att det var så, men det vi talar om är en djup och allvarlig kommande kris.

Allt det vi har hört på radio och tv under hösten om börskrascher och bankkriser omsätts nu till effekter i verkliga människors verkliga liv inom industrin. För att ytterligare förvärra läget så vet vi att det också kommer en andra varselvåg som slår till med stormstyrka mot de offentliganställda yrkesgrupperna.

I TCO-tidningen kan man nu i veckan läsa att fackförbundet SKTF efter samtal med personalchefer runt om i landet beräknar att det handlar om 15-30 000 jobb de närmsta åren. Därför föreslår SKTF extra stöd på 14 miljarder. LO-ekonomerna vill se 20 miljarder i extra stöd och det samma vill Kommunal. Men detta handlar inte bara om arbetstagarnas organisationer, det är mer än en partsinlaga. Även arbetsgivarna inom offentlig sektor har bett om mer pengar för att rädda jobben.

Den ekonomiska utvecklingen tvingar kommuner och landsting att minska sin personal med minst 15 000 personer fram till 2010. Det visar en försiktigt tilltagen undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) låtit göra, där de bedömmer att siffrorna ligger i underkant. Dessa uppgifter kommer som en uppföljning på de krav om extra stöd på 11 miljarder som SKL - som har en borgerlig majoritet - har bett den borgerliga regeringen om.


Bilden av en kommande jobb- och välfärdskris inom den offentliga sektorn delas alltså av fackförbund, arbetsgivarorganisationer och oppositionen. Ändå gör regeringen ingenting. Det är skamligt och kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för såväl människor som för Sverige som helhet.

Det är också viktigt att komma ihåg att de samlade effekterna av regeringens politik slår hårdare mot kvinnor som grupp. Kvinnor i Sverige har lägre lön, är mer sjukskrivna och är oftare i osäkra anställningar än vad män är - och drabbas därför hårdare av attackerna mot vår a-kassa och våra sjukförsäkringar. Alla slag mot arbetarklassen är också mycket hårda slag mot kvinnor som grupp, kvinnor av alla de slag och olika bakgrunder.

De fyra borgerliga partierna vek snabbt undan från sitt motstånd kring ekonomiskt stöd till de mansdominerade industrierna, men när till och med deras egna partikamrater i SKL ber om stöd till den kvinnodominerade offentliga sektorn så har de inga problem med att ignorera kraven.

Vi har en moderat statsminister som reser runt och lyssnar på arbetarkvinnor ute i offentliga sektorn, men som sen motarbetar deras intressen vid varje givet tillfälle han kan ta sig. Ursäkta mig, men vad fan har Fredrik Reinfeldt gjort för positivt gällande kvinnors underordning makt- och lönemässigt? Kom för allt i världen inte dragandes med vårdnadsbidraget och det nyliberala löftet om individens frihet.



Det är helt enkelt anti-feministiskt klassförakt från Borg och Reinfeldt, som prioriterar miljardstöd till banker och industrier framför välfärd och offentliga jobb. De gamla moderaterna bekänner färg för varje dag som går. Mot detta måste det byggas och mobiliseras ett motstånd.Vi har som samhälle inte råd med de mänskliga och ekonomiska kostnader som regeringens blinda högerpolitik leder till.

Reinfeldts katastrofala och anti-feministiska ekonomiska politik måste stoppas!