Med anledning av detta så är vi 24 fyra stycken människor som under den samlande rubriken How I Met Maria Ferm berättar om hur hon kom in i våra liv. Varje blogginlägg publiceras 24 minuter över slagen heltimme, och nu 19.24 har äran kommit till mig.
Jag tror faktiskt att en hel del människor skulle bli förvånade om jag påstod att jag och Maria inte lärde känna varandra på grund av politiken. Nå, det kan jag kanske inte påstå, men vi träffades i alla fall inte på grund av den. Istället var det via gemensamma bekanta, hos fantastiska Jun, på en filmkväll med Buffytema i Västra Innerstaden (fyllt med gröningar - ovant för mig, då).
Det hade dock varit en lögn att påstå att det inte var via politiken som det satte igång. Vi träffades mycket, hade många gemensamma uppfattningar och idéer, och snart hade vi tusen små projekt på gång.
Men dessutom, är man framtiden så är man ju framtiden. Vi hade egentligen aldrig något val.
När vi först möttes på Stadsdelsfullmäktige i Centrum i Malmö, så var Maria nog inte överdrivet imponerad. Kanske mest irriterad på att bli ihopklumpad med mig till och med? Jag var ju ordförande för SSU i Malmö, och det måste ha stört henne. Än idag länkar hon till mig som "Markus Blomberg (SSU)", trots att jag inte varit aktiv där på flera år. Maria är den enda som fortfarande kallar mig SSU:are. Hon har i alla fall slutat refera till mig som bas.
"Malmös SSU-bas Marcus Blomberg satt bredvid mig (yes, väldigt uppdelat höger/vänster) som det enda kända fejset för mig i rummet"
Föga anade jag ju då att Maria var en nygrön revolutionär som skulle vända upp och ner på bilden av hur ett språkrör för Grön Ungdom fick vara och fick klä sig (oh yes, jag syftar på kavajerna). Det här med att hamna med (s) och (v) var helt enkelt något hon hade blivit tvingad att hantera.
Detta handlade dock inte om att hon kände sig mer hemma med den borgerliga oppositionen i nämnden. Det hade egentligen mest att göra med något jag inte heller då anade, men efter några Möllanrundor fick erfara:
Maria vill ju bli en nygrön världsdiktator. Hon vet ju bäst! Jag brukade dock få det lugnande beskedet att jag skulle få motta ynnesten att bli minister i hennes regering...
(Numera så verkar hon ha lugnat sig. Ambitionerna sträcker sig ju bara till att kuppa bort Wetterstrand för att sätta Ferm i partitoppen...)
Efter vår första gemensamma sommaravslutning med Centrum så gick vi och mötte upp Anders och satte oss på Sapla på Ängelholmsgatan vid Möllan. Den kvällen slutade inte förräns vid lunchen dagen efter. Där exploderar våra gemensamma hjärtan.
Men skit i politiken som ständig fond. Även om den alltid har varit en del av våra liv så är det inte det som allt handlar om.
Tillsammans har vi spenderat ett oändligt antal kvällar och nätter ute i Malmö, helt i symbios. Från pubar till parker till klubbar. Jag kunde alltid räkna med att möta upp henne mot slutet av kvällen. Maria var min drottning av Malmönatten. Ett tag så avslutades nästan alla klubbkvällar med en falafel inne på MP Malmös kansli vid 03-05-snåret, ofta med den föregående kvällens Idolklipp på hög volym via på TV4s hemsida (ofta med en inte helt sansad herr Wallner som sjöng och dansade med, "Kom igen! Kom igen då! Jag är ju så mycket bättre än han/hon/dem!!!")
Vi har utmanat gubbvälden och reaktionärer på den malmöitiska scenen. Förfester med Idol, Let's Dance och jag vet inte allt skräp jag har blivit utsatt för (typ all karoeke). Danskvällar på Debaser, KB och Inkonst. Bergsgatan fram och tillbaka, fram och tillbaka. Söderns skimrande estradörer.
Tillsammans med Anders åkte vi till London och såg Spice Girls tillsammans. Innan den resan hade Maria bestämt sig för att kandidera till posten som språkrör för Grön Ungdom. Det fanns i egentligen aldrig något tvivel om saken, jag har alltid vetat att Maria skulle bli vald (aldrig har jag varit så engagerad i valet av någon politisk ledare utanför min egen rörelse!).
Vid det laget kändes det som att stora delar av det politiska Malmö snackade om mig, Anders och Maria. Jag var på massor av MP-arrangemang, och jag drog med mig Maria till S-studenters kongress i Malmö.
Långt innan alliansplaner så var vi de rödgröna. Rödgrön kärlek. Rödgrön gemenskap. Rödgrönt, ja faktiskt till den nivån att det blev en enda röra av vår kärlek. Vi tre fascinerade och provocerade. I efterhand är det mycket svårt att förstå. Malmö är inte en så himla stor stad, trots allt.
Tyvärr skulle Maria visa sig vara som alla andra politiker; en svikare. Trots alla sina löften så dröjde det inte lång tid innan hon övergav Malmö för Stockholm och rikspolitikens ankdamm. Mitt hjärta krossades, men vad gör man? Livet måste gå vidare.
Vi träffas så ofta vi kan, när Maria kommer till södern. Ibland kanske vi bara hoppar omkring i Pildammsparken, lagar middag hemma eller sitter på Möllan. Massor av pizzor och falaflar. Det skänker mitt hjärta lite lindring.
Det finns tusen saker till jag skulle kunna skriva om, men med de enorma kunskaper om varandras liv vi faktiskt har, så tvingar nog den ömsesidiga terrorbalansen mig att stanna här.
Maria, darling, underbaring. Stort grattis på födelsedagen. Du finns alltid med mig i mitt hjärta, och där är du alltid bärande samma accessoarer som på bilden under (du är välkommen över på den helröda sidan när du vill!).
Första inlägget i denna bloggserien finns självfallet hos Anders och sen har det fortsatt med Tomas Melin (01.24), Fredrik Frangeur (02.24), Victor Bernhardtz (03.24), Daniel Kolm (04.24), Fredrik Westerlund (05.24), Åsa Petersen (06.24), Kristin Lilieqvist (07.24), Mikaela Persson (08.24), Tomas Eriksson (9.21), Christian Valtersson (09.24), Sakine Madon (10.24), Isobel Hadley Kamptz (11.24), Yvonne Ruwaida (12.24), Hampus Algotsson (13.24), Helena Bergman (14.24), Philip Wendahl (15.24), Mattias Svensson (16.24), Rick Falkvinge (17.24), Felix König (18.24) och nu mig.
3 kommentarer:
Det här inlägget är så j*vla sjukt!
All for you darling :)
Jag älskar dig!
Skicka en kommentar