Avtalskonferens med LO: samordning, samordning, samordning

I torsdags var jag med på min första avtalskonferens med LO, på Backagården i Höör. Det var en oerhört givande upplevelse.

Det hela inleddes med att Mats Morin, LO-ekonom, gjorde en initierad dragning kring det ekonomiska läget i Sverige, Europa och världen i stort. Det var väldigt givande att höra hans dragning efter att under våren ha läst LO-ekonomernas utförliga analys Löneutrymmet i djup lågkonjunktur tillsammans med Ekonomiska Utsikter våren 2009. Han kunde också ge en aktuell djupdykning i det nya underlag som kom förra veckan, i LO-ekonomernas nyhetsbrev för september 2009 där de uppdaterade sin analys med fokus på den svenska ekonomin.

Per Bardh

Vår avtalssekreterare Per Bardh började med att beskriva LO:s analys av de strandade huvudavtalsförhandlingarna, och arbetsgivarnas agerande i samband med detta. Sen gjorde han en fortsatt beskrivning över det allmänna stämningsläget mellan arbetsmarknadens parter sedan dess, över finanskris och in i avtalsrörelsens början där vi befinner oss nu.

Var står vi nu då? LO-förbunden ser att det finns ett löneutrymme, och att det hade varit negativt för den svenska ekonomin om vi inte tar ut det. Samtidigt finns det nu ett utrymme för att lägga fokus på andra viktiga frågor för oss.

På konferensen medverkade flera avtalssekreterare, så som Sven-Olof Hellman (SEKO), Veli-Pekka Säikkälä (IF Metall) och Marcel Carlstedt (Transport). Tillsammans med Per Bardh så talade de om en stark samordning, och en målmedveten intern process för att prioritera fram stora kärnfrågor som vi inom alla förbund ska driva gemensamt. I dagsläget ser det ut som att följande punkter kan komma att bli de gemensamma kraven:

* Jämställda villkor.
* Rätten till heltidsanställning.
* Kampen mot visstidsanställningarna.
* Att förhindra företag att via bemanningsföretag gå förbi LAS


Personligen kan jag säga att punkterna ovan känns djupt tillfredsställande, och har legat högt på önskelistan länge. Om vi driver de kraven samordnat och kraftfullt så tror jag att många medlemmar förutom mig kommer att gå in i avtalsrörelsen med ett lustfullt engagemang. Men det blir tufft. Inga av punkterna ovan ligger på arbetsgivarnas dagordning, tvärtom.

Det är enkelt att konstatera att arbetsgivarsidan har tagit varje chans de har sett till att pressa facket. De små arbetsgivarna har lagt sitt huvudfokus mot LAS (tänk till exempel på Företagarnas intensiva kampanjande) medan de stora arbetsgivarna inriktar sig mot rätten till sympatiåtgärder.

Utifrån klart ideologiska skäl så vill arbetsgivarsidan splittra samordningen mellan och inom LO-förbunden, decentrialisera lönebildningen ner till företagsnivå och minska löntagarnas påverkansmöjligheter vad gäller anställningar och uppsägningar. På sikt undergräver man kollektivavtalen, den solidariska lönepolitiken och den svenska modellen. Riskerna för löneglidning och att Sverige skulle riskera att prisa ut sig skulle dessutom vara ständigt överhängande.

Vi ska inte medverka till att den här utvecklingen tillåts äga rum. Tvärtom ska vi bjuda på motstånd. Detta kräver att löntagarna i stort står på sig, och att arbetarna inom LO håller samman. Därför blir det bestående minnet av avtalskonferensen: samordning, samordning, samordning.

Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi värna det fackliga löftet och den svenska modellen. Tillsammans kan vi också bygga en framgångsrik avtalsrörelse. Jag läser: Avtalskonferens med LO: samordning, samordning, samordningTwittra om detta!