Nu i helgen så var jag i London med Anders och Maria igen, fyra år efter att vi var där senast (en kryddig tillställning). Fantastiskt trevligt. Utöver alla parker, middagar, marknader, pubar och klubbar så var där en upplevelse jag särskilt burit med mig de senaste dagarna.
Min första kontakt med Do-Ho Suh. Som ett knytnävsslag i magen.
Staircase-III av Do-Ho Suh, på Tate Modern i London
Det är egentligen fånigt av att lägga upp en bild på verket, för det upptog en hel sal och var per definition gjort för att upplevas på plats. Jag kommer inte att kunna förmå mig att nära nog kunna förklara hur jag trollbands, och tappade andan. Här får Anders vara mitt sanningsvittne.
Staircase-III representerar en trappa i konstnärens hem i Chelsea (NY) och är gjord i röd skir polyester och tunt rostfritt stål. Det får ses som att fånga ett utrymme som representerar övergång, passage, ett mellanting - som här fångas som i sig självt, som ett eget.
Så figurativt men ändå så abstrakt fängslande. Så elegant, genomtänkt och väl utfört både som idé och som fullbordat verk.
Det här kanske låter som mumbojumbo, men jag typ dog - så förlåt mig.
---
För övrigt var det häftigt att se Ai Weiweis sanslösa monumentalverk Sunseeds. Tämligen aktuellt också, med tanke på vad han råkat ut för.
Hur Tate Modern kände inför detta var svårt att undvika att förstå. Det hade de nämligen gjort tydligt högst upp på museets framsida.
Hur som. En fantastisk helg var det. Gott så.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar