Om Waidelich strukturreformistiska anslag och Socialdemokraternas nya ekonomiska politik

Var befinner vi oss i världen i dag?

Ingenting talar för att de grundläggande intressemotsättningarna mellan höger och vänster har upphört eller upplösts i det samhälle vi nu lever i. Tvärtom. Vi märker det i attackerna mot den gemensamma sektorn och de samhälleliga transfereringssystemen. Ja i vissa fall tycker jag mig se dem blottläggas allt tydligare i vår samtid vad gäller till exempel synen på fördelning, inflytande, trygghet - och sysselsättning. Också här i Sverige.

Runt om i världen, framför allt i borgerligt styrda länder likt vårt eget, har massarbetslöshet kommit att betraktas som ett bestående fenomen i den moderna samhällsbilden. Något man är tvingad att leva med.

Stig Dagerman skrev att "i tider som saknar hopp finns inte något värre fängelse än framtiden".

Att denna oro spridit sig över den europeiska kontinenten de senaste tre åren står bortom tvivel. Men en framtidsrörelse kan skapa förutsättningar att bryta denna känsla av misstro och vanmakt. Socialdemokratin är en tro på politiken.

Ska Socialdemokratin ha ett existensberättigande måste man därför förmå stå upp som motbild till detta resignerande inför den individuella och kollektiva tragedi massarbetslösheten innebär, samt förmå prestera ett politiskt alternativ för att bryta den.

Det räcker inte med att tala om full sysselsättning. Man måste också leverera en politik för det. Detta är avgörande för Socialdemokraterna, vilket Kajsa Borgnäs skrev klokt om redan dagarna efter valet 2010.

Jag vill tala om människan som mått. Jag ska göra det ur ett makroperspektiv, vilken kanske låter paradoxalt. Förhoppningsvis förstår man dock hur jag tänker när man läst inlägget.

Lju(s) i mörkret

Jag tycker mig ana en ljusning nu. Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich presenterade i veckan ett utkast som ytterligare preciserade vilken ny ekonomisk politik partiet vill bedriva. Det rör sig om två konkreta målsättningar som man nu vill utreda möjligheterna kring.

I dokumentet "Högre ambitioner för Sverige - Nya mål för den kunskapsbaserade ekonomin" skriver partistyrelsen att:

• statsbudgeten kompletteras med ett sysselsättningspolitiskt ramverk innehållande till exempel mål om antalet arbetade timmar och sysselsättningsgrad
  
• vid sidan av befintligt mål för offentligfinansiellt sparande se över möjligheten att utarbeta ett mål för de statliga investeringarna i reala tillgångar

"Det finns alltid en risk att investeringar som ger effekt först på sikt trängs undan till förmån för till exempel sänkta skatter", sa Waidelich. How very true. De kan tvärtom ha effekten att de omöjliggör dessa nödvändiga investeringar.

"Enligt finansdepartementets beräkningar är reformens självfinansieringsgrad bara 25 procent. Skattesänkningarna har därmed en alternativkostnad och innebär att man prioriterar bort satsningar på infrastruktur, omsorg, vård, utbildning och andra centrala samhällsfunktioner." skrev Marika Lindgren Åsbrink, Dany Kessel m.fl. i Sydsvenskan i våras kring den 5:e jobbskatteavdraget. "Sänkt skatt ger få nya jobb"

Socialdemokraterna försöker nu orka något annat att spela matchen på de borgerligas planhalva. Waidelich pratar om ett behov av ett sysselsättningspolitiskt ramverk som styr de politiska insatserna mot det övergripande målet om full sysselsättning. Det här känns som ett steg i rätt riktning på "de små stegens långa marsch".

Mycket positiv ställer jag mig till ett mål för de statliga investeringarna i reala tillgångar. Det har varit eftersatt. Som Katrin Kieolos skrev i Aftonbladet i veckan: "Järnvägen havererar och kraftnätet håller inte. När vi får elräkningen eller väntar på tåget önskar vi sannolikt att politikerna hade investerat mer i dem, i stället för att ge oss någon hundralapp i sänkt skatt för att vi skulle ge dem vår röst i ett val för åtta år sedan."

Detta kan vara ett par gedigna steg för att flytta sig från den borgerliga planhalvan. Jag ser fram emot resultaten av partiets fortsatta utredningsarbete kring detta.

Men hur bör man gå vidare?

Vi behöver mer av strukturreformistiska anslag

En av de mer intressanta skrifterna jag har läst i år är "Den globala utmaningen och jämlikhetens grunder", av Örjan Nyström och Anders Nilsson. Den gavs ut av Arbetarrörelsens Tankesmedja som en del av deras idésatsning "Socialdemokratins utmaningar", denna om full sysselsättning. Tankesmedjan presenterade tankegodset kring strukturpolitiken som;

"Strukturpolitik handlar om att se helheten av de olika politiska förslag som läggs fram; att binda ihop arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik, utbildningspolitik, näringspolitik, miljöpolitik, lönebildning osv. till en helhet som tillsammans främjar det samhälle man vill skapa.

En socialdemokratisk reformistisk politik måste ta avstamp i en sådan mer långsiktig och djuplodande förståelse av samtidens utmaningar för att hamna rätt, på både kort och lång sikt."

Nyström och Nilsson ställer sig kritiska till både nykeynsiansismen och de neoklassiska lärorna, och menar att verkligheten talar emot att samhällsekonomin skulle vara ett i grunden självreglerande system.

Likt Rudolf Meidner och Gösta Rehn menar de "politikens företräde över ekonomins", och att man medvetet kan omforma de institutionella ramarna för att med marknadens dynamik som motor kan leda samhällsutvecklingen i en viljebestämd riktning. Inom kapitalismen är den marknadsdrivna strukturomvandlingen helt enkelt den mest potenta samhällsomdanande kraften.

Men rekordårens institutionella ramverk är inte lösningen - så klart. Tiden har sprungit ifrån Rehn-Meidner-modellen. Detta resonerar Jimmy Sand kring i sitt intressanta inlägg "En strukturreformistisk ansats". Den definitiva brytpunkten kom när inflationsmålet överordnades sysselsättningsmålet.

Jag ska inte gå in på alla enskilda förslag i Nyströms och Nilssons skrift utan väljer att enbart rekommendera den varmt. Men vad menar jag behövs tänkas kring ekonomin av Socialdemokratin?

Omforma de institutionella ramarna

Vi har en finans- och vinstledd tillväxtregim där kortsiktiga finansiella vinster prioriterats före produktiva investeringar.

Den tredje vägens politik omfamnade avreglerade marknader och ökande inkomst­skillnader. De sista resterna av förtroendekapitalet för denna inriktning utraderades med finanskrisen. Från 2008 och framåt har vi sett effekterna detta har haft för den reella ekonomin, för människor.

Socialdemokraterna måste förstå denna samtid.

Jag tror att en välgörande institutionell reform skulle vara att jämte Riksbankens inflationsmål lägga ett sysselsättningsmål. Den svenska penningpolitiken har varit för stram. Vi behöver en räntepolitik med full susselsättning som mål. Detta har varit min och fleras uppfattning sedan tonåren, men nu börjar debatten följa med.

Att en lägre arbetslöshet kan vara fullt förenlig med lägre inflationstakt på längre sikt visar till exempel Tony Johansson och Josef Taalbi förtjänstfullt i sin analys till Arbetarrörelsens Forskarnätverks eftervalskonferens 2010, "Full sysselsättning och ekonomisk politik" (från sid 53).

De menar att det vore önskvärt för Riksbanken att frångå det strikta inflationsmålet för att skapa förutsättningar för tillväxt och för att undvika utslagning av långsiktigt hållbar produktionskapacitet. De menar att en aktiv och omfattande innovationspolitik här skulle spela en stor roll för kapitalbildning och sysselsättning, men också inflationen.

"En sysselsättningsorienterad politik skulle dock tillsammans med en politik för strukturomvandling skapa en lönedriven tillväxt som är förenlig med såväl låg inflation som minskade inkomstklyftor. [...] En ökning av löneandelen skulle snarare leda till ett omvandlingstryck som förbättrar konkurrensen och därmed sänker priseffekterna. En lönedriven tillväxt skulle alltså kunna skapa ett starkare omvandlingstryck i äldre branscher.

Jag tror i sammanhanget också att det är helt avgörande med jämställda löner. Där finns mycket att göra, men sett till institutionella reformer så gillar jag TCOs förslag om att Medlingsinstitutets instruktioner ska ses över och omformuleras i syfte om att uppnå jämställda löner.

Likaså behöver Socialdemokraterna svara mot universallösningen att alla ska bli entreprenörer. Det är ett ohållbart fokus. Den offentliga sektorn kan med expansion bidra till att bekämpa arbetslöshet, och en politik för innovation och tillfört kapital kan göra att den privata ekonomin kan anställa fler - också framåt.

Skattesystemet behöver ses över

Jag sätter även stort hopp till den skatteöversynsgrupp Socialdemokraterna talat om, och hoppas på en utbredd dialog med det civila samhället. Vi behöver ett samlat grepp kring hela skattesystemet. Man kan inte tänka skatter separat från näringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken eller välfärdspolitiken.

Skattesystemet behöver dessutom vara översiktligt och transparent. Det skapar en förutsägbarhet som också skapar legitimitet och förståelse för skatteuttaget. Den avdrags- och subventioneringshysteri som präglar den borgerliga skattepolitiken eroderar istället översiktligheten och legitimiteten, och minskar det så kallade "reformutrymmet".

(Överhuvudtaget behöver vi fundera på hur vi diskuterar "reformutrymmet", vilket Elin Molin skrivit om i sitt inlägg "Reformutrymmet och välfärden").

Människan som mått - inte kapitalet

Socialdemokratin har nu tagit några viktiga steg på vägen. Det finns mycket kvar att tänka kring - jag berör oerhört lite här i detta inlägg.

Men vi har börjat formulera lösningar som genom genom konkreta effekter i människors arbetsliv och vardag skulle kunna bryta vanmakt och misstro, och bryta känslan av framtiden som ett fängelse.

I fokus står människors ökade möjligheter, till allas gagn. Fokus på den reala ekonomin leder till att man ändrar fokus till den enskilda människan. I den strukturella ansatsen och generella politiken. Vi kan aldrig acceptera en enda människa som drabbas av utslagning.

För som Ragnar Thoursie skrev i Sundbybergsprologen:
"Människan, ej månen, är alltings mått vid Bällstaviken". Jag läser: Om Waidelich strukturreformistiska anslag och Socialdemokraternas nya ekonomiska politikTwittra om detta!